Nostalgi

2008-08-13 @ 16:22:48


Den här dikten läste en av mina vävlärare upp för mig och de andra i min dåvarande klass:

Det finns en vävstol som kan kallas Livet
Var dag en tråd i din väv dunkas in.
Det finns inget mönster beskrivet.
Den väv du gör den är din, endast din.

Till din väv får du märkliga trådar ibland:
små gnistrande nystan du har i din hand.
De vävs in under dagar av sorg och av gråt,
och ger skönaste färg efteråt.

 - Mari-Ann Lindqvist

När vi satt och spann lin läste hon ibland högt ur boken Vävskrock som jag i år lyckades få tag i begagnat.
Hur mysigt är det inte att sitta och spinna framför en öppenbrasa när någon läser högt? - Fast jag ska inte ljuga, det var väldigt svårt att spinna lin, rättare sagt en ren pina då det bara gick av och gick av. Men det känns ändå bra att kunna säga att jag spunnit lin! ^^


/ Amanda




Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback

Min profilbild

Jag jobbar som timanställd på två olika museer. Där emellan leker jag med webbdesign och grafisk design. Jag brinner för digital tillgänglighet, kultur och kommunikation. Jag vill arbeta med vad vår digitala utveckling betyder för museer och deras samlingar. På denna blogg tillåter jag mig själv att blogga sporadiskt och blanda mina olika kreativa intressen. I år fyller denna blogg hela 10 år! Kontakta mig på: info.okashii[a]gmail.com www.okahii.se // Amanda



RSS 2.0