Amanda

Nostalgi
Den här dikten läste en av mina vävlärare upp för mig och de andra i min dåvarande klass:

Det finns en vävstol som kan kallas Livet
Var dag en tråd i din väv dunkas in.
Det finns inget mönster beskrivet.
Den väv du gör den är din, endast din.

Till din väv får du märkliga trådar ibland:
små gnistrande nystan du har i din hand.
De vävs in under dagar av sorg och av gråt,
och ger skönaste färg efteråt.

 - Mari-Ann Lindqvist

När vi satt och spann lin läste hon ibland högt ur boken Vävskrock som jag i år lyckades få tag i begagnat.
Hur mysigt är det inte att sitta och spinna framför en öppenbrasa när någon läser högt? - Fast jag ska inte ljuga, det var väldigt svårt att spinna lin, rättare sagt en ren pina då det bara gick av och gick av. Men det känns ändå bra att kunna säga att jag spunnit lin! ^^

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress